Seibu electric & machinery - japansk ingenjörskonst

Ja och här kommer den tredje japanen, Seibu Electric & Machinery! 

Case: defensiv teknikinvestering med låg nedsida då värderad i huvudsak utifrån eget kapital. Delvis hidden champion, delvis tillväxtbolag. Jag räknar med minst 10 % avkastning.  

Verksamhet

Företaget har tre segment:

Ventilställdon dvs det som stänger och öppnar en ventil, och det handlar om både vätska och gas. Det andra segmentet är s k gnistskärare (EDM wire cut) som används industriellt för att skära metall med hög precision. Viktigt här är att skilja från konventionella EDM-skärare som har sämre precision. Det tredje segmentet är distributionsutrustning för lager, dvs transportband, automatisk varuhantering etc, ja inom samma segment som schweiziska Interroll som jag tidigare hade i portföljen. I storleksordningen 75 % av bolagets försäljningen sker i Japan. Man satsar ca 2-3 % av omsättningen på forskning. 

Korta fakta

Marketcap: knappt 2 mdr SEK

Värdering: P/E 11, P/B ca 0,8

Börs: Tokyo

Courtage: Degiro från 5€ även i ISK, men kan handlas hos de flesta större banker, dock ofta enbart i traditionell depå. 

Marknad och konkurrens

Ventilationsdon (ca 25 % av försäljningen). Här säger man att att man är störst i Japan med 70 % av marknaden.  Man talar om stabila och återkommande inkomster och att det krävs uppdatering av dimensionering pga översvämningar. Det här är också det mest lönsamma segmentet sett till vinstmarginal. Marknaden växer dock sakta globalt, och det handlar om någon enstaka procent per år.

Verktygsmaskiner (ca 40 % av försäljningen). Här säljer man dels s k gnistskärare (EDM wire cut), dels svarvar och slipmaskiner. Jag uppfattar som att det förstnämnda dominerar.

Här är man man inte störst, men man nämns i analyser som en av de större aktörerna  inom segmentet och man var först på marknaden med produkten i början av 1970-talet.  Man beskrivs också som den aktör som lovar högst precision. Marknaden omsätter i storleksordningen en miljard dollar och man omsatte här 80 miljoner USD dock inkl svarvarna som jag dock uppfattar som betydligt mindre. Min bedömning är att man bör ha en marknadsandel globalt på åtminstone 5 % men kanske inte 10 %. Men då har man i princip hela försäljningen i Japan och Kina. Det här är en marknad som växer snabbt,  8-9 % per år är en återkommande siffra, och det är en tillväxt man lyckats fånga. Omsättningen växte med nästan 30 % det senaste verksamhetsåret. 

Distributionsutrustning (ca 1/3 av försäljningen). Den svåraste delen att analysera tycker jag, dels för att produkten är komplicerad och mångfacetterad, dels för att de olika bolagen lär ha olika tyngdpunkter. Av analysrapporter är det dock tydligt att de är en av kanske 10 ledande aktörer på den japanska marknaden för ”automated handling equipment”. Ser man till omsättningen bedömer jag att de bara har några enstaka procent av den japanska marknaden. 

Värt att notera är dock att Seibu sedan ca 10 år har en allians med Toyotas motsvarande segment. Det finns dock mycket begränsad info om vad det handlar om och dessutom är infon gammal, men samarbetet finns kvar bekräftas av årsredovisningen. Samarbetet är såklart positivt och det säger något om kvalitet i verksamheten, Toyota är dessutom betydande minoritetsägare med ca 7 % av aktierna. Sammantaget, nog den svagaste länken, i alla fall med den största risken. Och det ser ut som att man inte satsar på segmentet, i alla fall lägger man minst forskningspengar här. 

Finanser och utveckling 

Balansräkningen är extremt stark med en nettokassa som motsvarar halva marketcap eller närmare 1 mdr kronor. Därutöver äger man aktier i noterade bolag som motsvarar ungefär hälften av det. Dominerar bland aktieinnehaven gör Yaskawa electric, som tillverkar likriktare och en del annat, och där man har en lång relation som går tillbaka till 1940-talet. Mer än hälften av aktievärdena finns där och det finns ett betydande korsägande. Näst störst är ett innehav på ca 10 % i Sydkoreas största tillverkare av ventilationsdon (Enertork), men där har det varit svajigt. Kassaflödet genererar det som behövs och lite till över tid, men svänger lite inte minst pga rörelser i eget kapital. 

Bolaget har en långsiktig tillväxt i både omsättning och marginal, omsättningen har i snitt vuxit 6-7 % de senaste tio åren, och med ökad rörelsemarginal har rörelseresultat vuxit med i snitt 15-20 %. Lönsamheten sett som avkastning på eget kapital (ROE) behöver justeras utifrån den stora kassan och betydande aktieinnehav, och är då för det senaste verksamhetsåret 20-25 %.  

Intressant att följa är också att aktievärdet över tid (med vissa svängningar) har följt tillväxten av eget kapital. Det här är ett bolag som alltså till stor del ser ut att värderas utifrån sina tillgångar, och kombinerat med de tre benen bör nedsidan vara relativt begränsad. 

Ägare och ledning

Största ägare (17 %) är Yaskawa electric som nämndes tidigare. Därefter finns en rad institutionella ägare samt Toyota (7 %). Det utländska ägandet är mycket begränsat och jag ser bara ett par utländska fonder på ägarlistan, och med små innehav. 

Ledningen har en lång historia inom företaget, ordförande sedan 1968 (!), övriga i princip sedan 1980-talet. Alla har aktieinnehav, men inte mer än 1-1,5 miljoner kr. 

Risker

Kina och en stor kund

Ungefär 25 % av försäljningen kommer från Kina och det handlar om gnistskärarna. Mer än hälften av den försäljningen sker till ett företag. Ser en risk i Kina i sig men framför allt att en så stor del av försäljningen sker till en och samma kund. Det ser ut som att det handlar om ett handelsbolag, så kanske skulle man inte tappa allt om relationen upphör, men ändå en betydande risk. 

För liten mångfald i ledningen

Ett problem i många japanska företag: ledningen är gammal och risken finns att perspektiven är för smala. Alla betydande personer i ledande ställning är äldre och har arbetat i företaget under mycket lång tid, och som jag uppfattar det är alla män. Risken finna att något perspektiv missas, t ex att i tididentifiera teknikskiften. 

Liten aktör på hård marknad

I alla fall inom två av segmenten gäller det att hålla uppe konkurrenskraften mot större aktörer. Och man satsar i mina ögon lite för lite på forskning och utveckling. 

Sammanfattning

Ett på många sätt typiskt japanskt industriföretag med flera ben och extremt stark balansräkning. Jag gillar balansen i verksamheten och den långsiktigt stabila utvecklingen dessutom med en stark underläggande lönsamhet. Konkurrensen från större aktörer är såklart en risk, liksom att man missar i något teknikskifte, men å andra sidan jobbar man inom tre olika segment och med till stor del nischade produkter. Värderingen är under eget kapital men ändå relativt hög sett till historiken.  Innehavet motsvarar ca 1,5 % av portföljen och jag vill upp till 4 %,  men jag ser heller ingen stress i att öka.

Första halvåret 2022

Tiden går fort och den sista tiden har det varit intensivt på flera fronter, så portföljen har fått leva sitt eget liv lite mer än den är van vid. Men den är i och för sig sammansatt för att kunna göra det! Räknar med att få lite mer tid nu under sommarsemestern, och har några funderingar. Mer om det på slutet. Hur som helst så har första halvåret ändå gått i förhållande till index riktigt bra: jag stänger halvåret på -6 % och då finns lite positiv valuta i det, men ändå. Många av innehaven har klart sig riktigt bra. Kassan utgör ca 10 % av portföljens värde och inkluderas i grafen för utveckling (nedan), men inte i sammansättningen (ovan)

Vad som har hänt (kronologiskt) sedan senast:

Halverat Appulse (Kanada). Bolaget som lagar och renoverar centrifuger framför allt för livsmedelsindustrin i Kanada och USA har haft några sämre kvartal. Framför allt förklarar man problemen med att det är svårt att få fram reservdelar, och så kan det säkert vara. Det som stör mig är dock är att det blir för mycket av "bättre sen", och där tappar jag förtroende. Jag stör mig dessutom på att man fortsätter utspädningen med i relativa tal stora optionsprogram. Jag har sålt hälften och lutar åt att avveckla innehavet om jag inte snart ser en vändning.

Sålt Kri Kri Milk (Grekland): Bolaget har en längre tid visat svagt momentum och den senaste rapporten (Q1) var ett riktigt bottennapp. Man har inte lyckats kompensera för prishöjningar, och även om man talar om att de kommer så finns det strukturella frågetecken som gjorde att jag ville lämna bolaget. Framför allt ställer jag mig frågan hur avtalen med kunderna ser ut? I vilken mån får de höja priserna och när t ex? Man jobbar till stor del med större kedjor i sin exportverksamhet och jag ställer mig frågan om pricing power är tillräckligt stark. Som sagt, jag tycker helt enkelt frågetecknen är för stora och under juni lämnade bolaget portföljen. 

Ökat svagt i Delfi (Indonesien/Singapore). Chokladdominant i Indonesien som är noterad i Singapore. Bolaget har gått svagt på börsen över flera år men den senaste rapporten såg bra ut och jag har ökat svagt. 

Ökat i RFM (Filippinerna): det filippinska livsmedelsbolaget visar sig förvånansvärt stabilt i ett läge då råvarorna stiger i pris och då handlar man ändå till stor del på världsmarknaden. Jag är lite imponerad av hur man har parerat, samtidigt som värderingen är låg och nere på p/e 10 och bokfört värde. För ett bolag med marknadsledande positioner inom flera livsmedel på en marknad med positiv demografi tycker jag att det är intressant. Bolaget är nu topp 3 i portföljen. 

Ökat i Integrated diagnostics (Egypten). Egypten är skakigt just nu och inte minst är man beroende av import av vete, en marknad som drabbats hårt av kriget i Ukraina. I mars devalverade man sin valuta med 14 % och centralbanken har också höjt räntan. I det läget har marknadens intresse för landet minskat och bolaget har fallit kraftigt. Rädslan finns såklart för en upprepning av den arabiska våren. Jag tror, som Tundra fonder också  klokt resonerar, att risken för det är liten. Dessutom är jag övertygad om att USA inte kommer låta det ske. Sett till bolaget ser den senaste rapporten riktigt bra ut, även om man bortser från kortsiktiga effekter av Corona som gynnat det medicinska analysbolaget kraftigt. Och värderingen ser attraktiv ut. 

 

Jag har också gått in i ett mindre Nya Zeeländskt bolag inom livsmedelsteknik, MHM automation. Mer om det i ett inlägg under sommaren. 

Vad gör jag nu?

Jag kommer börja semestern med att se över några innehav. Japanska livsmedelsbolaget Pickles (picklade grönsaker) var mer boostat av Corona än jag uppfattat och man har precis lämnat en mycket svag rapport. Bolaget är i mina ögon för känsligt på sista raden. Jag ska också grotta lite i mitt andra innehav, det lilla "teknikkonglomeratet" Seibu Electric. Innehavet är bara drygt en procent och jag behöver bestämma mig för om jag ska öka eller lämna. En analys kommer på köpet. Jag är annars tillbaka på att titta i Sydafrika där det finns ett par fantastiskt fina livsmedelsbolag där något kan få chansen att ersätta Pickles.