Barnens portföljer: Cloetta, SAS och Viking Line tar plats

Sparande behöver tränas in tidigt! Själv fick jag en sparelefant från Föreningsbanken (någon som minns den banken?) som jag så småningom fyllde, och pengarna hamnade på en bankbok. Det är något jag haft med mig, och gjort att jag alltid tagit sparande på stort allvar. 

Nu vill jag lära mina två barn samma sak, och jag kompletterar med ett mindre sparande i aktier där de själva får vara med och välja. Såklart har jag inspirerats av Stefan Thelenius!

Så här ser portföljerna ut:

Barn 1: SCA, Vitreous Glass, Viking Line
Barn 2: SCA, Decisive Dividend, Viking Line

I takt med att portföljerna växer kommer några innehav tillkomma.

När de får vara med och välja blir det mellan 2 aktier som de på olika sätt kan relatera till. Dock inte varje månad, ibland avvaktar jag för att det lilla sparandet på några hundralappar ska kunna användas för något köp i t ex Nordamerika. Vissa innehav kommer jag också att köpa utan deras inblandning, som jag gjort med SCA, Vitreous Glass, och Decisive Dividend.

Denna och förra månaden: Viking Line, SAS, och Cloetta

Förra månaden fick de välja mella Viking Line och SAS. Båda valde Viking Line. Den här månaden väljer de mellan SAS och Cloetta, och det lutar åt att de väljer olika.

Viking Line. Likheten med Gotlandsbolaget finns där, framför allt i den låga värderingen som ligger under eget kapital (80-85 % av eget kapital), trots att bolaget går med vinst. Men lönsamheten är lägre, såklart pga en helt annan konkurrenssituation. Skuldsättningen är heller inte obetydlig, framför allt inte när man får leverans av ny båt 2020. Jag kommer kika mer på bolaget, och kanske blir det ett inlägg framöver.

SAS. För min portfölj faller det på i princip alla punkter; skuldsättning (ökande med nya flygplan), historik, och verksamhet som inte klarar mina hållbarhetsregler. Men barnen gillar flygplan, och ska man hitta argument för, så kan de vara en vinnare när Norwegian drar ner. Helt nyligen har man beslutat att läggar ner alla rutter till Thailand och USA från Arlanda, liksom till Malmö.

Cloetta. Fanns en gång i min portfölj, och det finns absolut saker jag gillar i bolaget. Sett till värderingen på p/e 18-19 vill jag har mer tillväxt för min portfölj. Men den senaste rapporten såg helt ok ut, och för barnens portfölj får det duga. Dessutom är det lite kul när de köper lördagsgodis från Cloetta!

Hur sparar du till barnen?

Min kassa flödar från Avanza

Jag har varit kund hos Avanza i över 10 år. Priset och användarvänligheten var avgörande inledningsvis. Med tiden, när jag sökt mig mot mer exotiska marknader, har det handlat om ett stort utbud av marknader. Jag har varit beredd att betala för det som andra inte erbjudit. Men på senare tid har det blivit allt mer tydligt att konkurrenterna springer förbi, sett till både villkor och utbud, och så pass mycket att jag inte längre kan motivera att göra de flesta köp hos Avanza.

Och när jag säger villkor handlar det om courtage, och möjligheten att ha sparandet i en ISK eller kapitalförsäkring. Och jag tittar såklart också på valutaomräkningen. Det handlar om en helhetsbedömning.

Det senaste året är min nettoinsättning hos Avanza i princip noll, av det som jag tycker är ett ambitiöst sparande.

Tittar jag på hur mitt sparande 2019 har flödat, har 55 % gått till Degiro (och det har accelererat på slutet), och 45 % till SEB. Inga nya pengar har gått in till Nordea, men det handlar mest om att jag inte gått in i något nytt europeiskt bolag, och att jag ökade i mina schweiziska sent 2018. Hos Avanza har jag sålt och köpt, men i nästan identisk omfattning.

Kort sagt:

Degiro: har de klart bästa villkoren, klarar ISK på alla sina marknader, dessutom genom elektronisk handel. Jag känner fortsatt en viss skepsis utifrån att man inte är en bank, har kassan i en penningmarknadsfond, och jag ställer mig alltjämt frågan: vad händer om man mot all förmodan skulle gå omkull? Kort sagt, kan jag lita på att mina tillgångar ligger säkra då? Jag kommer inte att gå över 20 % av portföljen hos Degiro. Tills jag är där, och jag ligger på 12-13 %, kommer jag framför allt att handla Singapore här. Kombinationen ISK och ingen källskatt är bra.

SEB: Bättre courtage än Avanza (från 350 kr istället för 749 kr) och klarar de flesta exotiska marknader som Avanza klarar. Men det är liksom hos Avanza bara vanlig depå som gäller för de exotiska. Här handlar jag mina sydafrikanska innehav, och de i Singapore som inte hamnar hos Degiro. Något nytt innehav i Nya Zeeland skulle också handlas här.

Nordea: har mycket bra villkor och stort utbud på marknader som Storbritannien och Schweiz (sorry Avanza, men 749 kr för en välfungerande marknad som Schweiz är svårt att motivera...). Här handlar jag sådant som Schweiz, Storbritannien, Italien, och Frankrike, om bolagen finns tillgängliga.

Avanza: här blir det Sverige, norden, Kanada, och USA, och om det är någon marknad som de andra inte klarar, som Filippinerna. Och det blir inte så mycket!

Som sagt, pengarna flödar just nu ut från Avanza för mig. Kanske är jag en ointressant kund, och jag ställer mig frågan om man inte längre är så intresserade av att vara nischade/internationella småinvesterares förstahandsval? För då finns det lite att göra!

Gotlandsbolaget tuffar på

Gotlandsbolaget är ett av mina kanske mer anonyma innehav. Eftersom jag är försiktig med att skriva om lågt omsatta svenska bolag blir det ingen fullskalig analys, utan snarast en uppdatering och några reflektioner. För närmare beskrivning av bolaget och djupare analys är Värdeinvesterarens nu några år gamla inlägg intressant läsning (del 1, del 2).

Varför äger jag bolaget?

Kort sagt: det stämmer väldigt bra in på mina kriterier. Det är ett mycket välskött bolag, med fokus på kassaflödet, och med  en riktigt stark balansräkning. Hur många noterade/handlade rederier i världen kan redovisa en nettokassa? (ok, i senaste rapporten var skulderna något större än kassan, men man har efter det sålt ett fartyg). Hjälp mig att hitta fler exempel som matcher det!

Till det har man en riktigt fin värdering, framför allt om man ser till bokfört värde, där man handlas till 80-85 % av eget kapital. Dessutom tillämpar man extremt korta avskrivningstider på sina fartyg, vilket gör att det sannolikt finns betydande övervärden. Man har också av olika skäl en stark position när det kommer till den statliga upphandlingen.

På den negativa sidan:
Bolaget handlas inte på någon "vanlig" lista, utan på Mangold-listan. Detta efter att man avnoterade sig från Stockholmsbörsen 2004. Aktien går dock t ex att handla på Avanza (119 kr), och bolaget ersätter för courtagekostnader vid köp. Dock måste aktien handlas i vanlig depå.

Att man inte är noterade avspeglas i hur och när man redovisar. Rapporterna kommer efter 8 månader (!) och helår, och informationen kunde helt klart vara fylligare. Det är sammantaget inte lätt att följa hur alla aktiviteter hänger ihop och påverkar resultatet. Det finns nog en strategi här att inte hjälpa potentiella konkurrenter alltför mycket. Kort sagt, man får lita på den goda historiken.

Värt att notera också är att bolagets drygt 90-årige majoritetsägare fortsatt har ett mycket stort inflytande, och vad händer den dag han inte längre drar i trådarna? En annan varningsflagg är att man ibland befinner sig i gråzonen när man kommer till skatter, och man har upptaxerats på större belopp.

En stor del av omsättningen i oljetankers ligger också på den negativa sidan.

Hur går det?

Småtrögt 2018...
Årsredovsningen för 2018 var svagare än tidigare år, och man förklarade med en svagare marknad för bolagets tankers, och högre kostnader för reparationer och dockning. Omsättningen ökade dock svagt (+3 %) för hela koncernen, och även dotterbolaget Destination Gotland, som driver Gotlandstrafiken, redovisade en högre omsättning. Rörelseresultatet sammantaget sjönk dock kraftigt (-40 %),  men då ska noteras att man 2017 backade en tidigare nedskrivning (motsvarande -7 %).

...men bättre start på 2019

Början av året ser klart bättre ut, både omsättning (+13 %) och rörelseresultat (+15 %) ökade kraftigt, men vinsten hölls tillbaka av högre finansiella kostnader, lite oklart vad som ligger bakom. Glädjande är att antalet resande till Gotland fortsätter att öka, under 2019 har antalet passagerare ökat med 3,6 % till och med oktober. 

Välbesökta bolagsstämmor och fina presenter. Må vara att bolaget inte är någon högutdelare, men de är mycket generösa mot sina (små) aktieägare med fina presenter. De senaste åren har det handlat om exklusiva kristallglas, som delas ut vid de mycket välbesökta bolagsstämmorna. Ja 959 besökare (!) på den senaste bolagsstämman är det väl inte många större börsbolag som slår?

Jag gillar bolaget. Eftersom aktien handlas under eget kapital bör den öka i takt med att det egna kapitalet växer. Sett till historiken och bolagets lönsamhet förväntar jag mig knappt 10 % per år, inkl. en knapp procent i utdelning.

Portföljrapport: SCA:s skog uppvärderas, min kassa växer

En månad som gått riktigt bra, trots det tappar jag avstånd till Stockholmsbörsen. Så är det just nu, och även om jag inleder det här inlägget så, är det inget jag fäster särskilt stor vikt vid. Riktigt kul däremot är att SCA kommer att skriva upp värdet på sin skog med det dubbla! Jag var inne på det i våras när jag jämförde SCA och Holmen, men det kom snabbare än anat! Och aktien har såklart följt med uppåt. Det enda smolket är väl att jag inte höjde upp innehavets storlek mer...

Rapporterna för tredje kvartalet (i de rätt få fall mina innehav redovisar per kvartal), har sett helt ok ut, och framför allt har LEM holdings (sensorer, Schweiz) och Micro Mechanics (verktyg för halvledare, Singapore), stigit på sina rapporter.

Bank Rakyat ut, defensiv indonesier in. Bank Rakyat (Indonesen) har lämnat ett par mindre starka rapporter, inte minst har man redovisat en sjunkande räntemarginal. Analytikerna tror att det vänder, när inlåningen åter väntas bli billigare, efter att den blivit dyrare i samband med centralbankens höjningar förra året. Men det var framför allt kraftigt ökande dåliga företagslån som blev spiken. Sammantaget är bolaget inte lika attraktivt som när jag köpte; sämre krediter, lägre tillväxt, men högre värdering. Jag sålde allt med närmare +70 % i avkastning, och därmed lämnade mitt första telefonhandlade innehav portföljen efter nästan 3 år.

Under veckan tog istället ett defensivt livsmedelsbolag från Singapore plats i portföljen, nästan hela omsättningen finns dock i Indonesien, och därmed blir det lite ersättare till Rakyat. Men mer om bolaget om några veckor.

Ökat i Alaris. Sydafrikanska antenntillverkaren Alaris presterar riktigt fint, och inte minst växer det finska dotterbolaget starkt. Militärantenner som bland annat används mot drönare, ligger helt rätt i tiden, något som VD också uttrycker tydligt (se intervju med VD). Trots detta, trots att man är en av de starkare spelarna på området, och trots att bara en bråkdel av omsättningen finns i Sydafrika, så ligger värderingen och stampar kring p/e 5-6. När ska marknaden förstå? Jag har dubblat mitt innehav!

Kassan är just nu uppe i 8-9 %, men planen är att den ska halveras den närmaste tiden.

Fokus på Indonesien har det varit efter att jag sålde Rakyat, och jag skulle gärna hitta något bolag till där. Annars har jag ett par brittiska bolag på listan över djupare analyser, med tanken att det kan bli fortsatt stökigt där med tidigt nyval och eventuell hård Brexit.

Bell Equipment - Deeres tunga partner i Sydafrika

Sydafrika är spännande att gräva i; dels därför att man såklart är ingången till Afrika, men framför allt därför att man har ett näringsliv med i stora delar riktigt hög kvalitet. Man har också de regelverk som krävs. Samtidigt har man en stökig och tidvis oförutsägbar politik, en skyhög arbetslöshet, höga skulder, och en mycket stor kriminalitet, förutsättningar som skrämmer bort många investerare. Säkert också kryddat med att många har Zimbabwes felsteg i bakhuvudet. 

Det här har tryckt ner värderingen på många bolag, kanske också när det är mindre motiverat, och framför allt är det många mindre bolag som kommit ner i en värdering som är sanslöst låg. Ja vi talar om p/e-tal under 5 och långt under eget kapital... Kan man i den miljön hitta bolag som också jobbar på en internationell marknad, ja då är det högintressant!

Jag fastnade snabbt för Bell Equipment, tillverkare och försäljare av sådant som dumprar och schaktmaskiner. Bolaget har en historia som går tillbaka till 1950-talet, då och under många år med fokus på innovativa (?) jordbruksmaskiner. Under apartheidåren, och den isolering som följde, blev gruvindustrin under 1980-talet tvungen finansiera utvecklingen av en egen dumper, och det var Bell som gjorde jobbet. När sedan apartheid föll gav man sig ut i världen.

Korta fakta

Market cap: ca 500 mnkr

Direktavkastning: ca 5 %

Handel: noterat i Johannesburg, men kan handlas i Tyskland och ägas i ISK eller kapitalförsäkring 

Det här gör mig intresserad:

Billigt. Prislappen är såklart det som lockar. Ett bolag som handlas under p/e 3 och kring 25-30 % av eget kapital (p/b) är ofta i mycket dåligt skick. När jag ser sådana nyckeltal räknar jag med att få läsa om en ledning som totalt misslyckats, som gjort grova felbedömningar, ja som t o m kanske ägnat sig åt tveksamheter av något slag. Jag räknar nog också med att bolaget finns i en bransch som ligger helt fel i megatrenderna, och som försöker hitta sin väg framåt för att alls överleva. Men det jag hittar här är ett bolag som mår rätt ok, som har en tydlig nisch (dumprar), som har en stark position på hemmamarknaden, och som på senare tid växer.

Värt att notera också är att värderingen historiskt varit långt mycket högre. Tittar man på de senaste 10 åren rör man sig någonstans kring p/e 10-12.

John Deere är storägare. USA-giganten John Deere äger 31 % av bolaget. Att detta välrenomerade storbolag (och Warren Buffets storfavorit!) väljer pyttelilla Bell som sin partner talar för kvalitet. Sannolikt vill man säkra Bells stora distributionsnät i Sydafrika för sina egna maskiner. Nätet förefaller förövrigt vara bland de enskilt största Deere använder. Fram till 2012 distribuerades också Bells produkter i USA som John Deere.

Konkurrenskraftiga produkter. Produkterna ser ut att vara konkurrenskraftiga, och tittar man på de större dumprarna, sådana som lastar 50-60 ton (!),  ja då träder Volvo och Bell fram som de stora aktörerna . Volvo jämför sig också med Bell i sitt produktblad!

Hemmamarknaden. Bell har historiskt dominerat försäljningen av dumprar i Sydafrika, och tittar man på andelen omsättning, så är den oförändrat 45-50 % över tid. Det här talar för att man fortsatt har en mycket stark marknadsposition på hemmamarknaden. Produkterna är tunga, och den lokala närvaron ger en fördel. Dessutom bör företaget gynnas relativt av en svag rand, även om man såklart behöver importera delar och komponenter till sin produktion. Sammantaget: 2018 fanns ca 85 % av rörelseresultatet här. 

Bra momentum. De senaste åren finns en tydligt tillväxt. Det senaste halvåret såg också riktigt fint ut med en tillväxt på 8 % för omsättningen, och mer för vinsten. Och då talar man om att man räknat med mer. 

Det här gör mig tveksam:

Kassaflödet hårt belastat av ökat rörelsekapital. Balansräkningen har på senare tid framför allt belastats av ett kassaflöde som inte finansierat expansionen, och det handlar då främst om lageruppbyggnad, dels när man börjat marknadsföra produkter från fler leverantörer, dels för uppbyggnaden av verksamheten i Tyskland. Man talar i den senaste årsredovisningen också om att en svagare försäljning än väntat i Sydafrika också påverkat lagrets storlek, och att man arbetar medvetet för att lagerhållningen ska minska. Men nej, jag gillar inte att skuldsättningen rör sig upp mot nettoskuld/EBITDA=2, även om det handlar om i huvudsak kortfristiga skulder.

Resten av världen? Lönsamheten sammantaget utanför Sydafrika är delvis svag. För resten av Afrika redovisade man förlust 2018, liksom (åtminstone) året före. I Nordamerika och Europa går det helt ok, men inte alls så starkt som i Sydafrika. Monteringsfabriken i Tyskland är dock nystartad (2018), och det kan möjligen vara för tidigt att utvärdera. Men jag ställer mig ändå frågan; är man för liten för att ha hela världen som sin marknad? På en marknad där konkurrensen ändå är tuff.

Konkurrens och cyklisk bransch
Jag tycket att bolaget sammanfattar sina förutsättningar rätt så väl:

"Whilst Bell Equipment has carved out a niche in the global earthmoving equipment industry and continues to strive to be the leading global ADT OEM, the group is cognisant of its dependence on this product, which is exposed to the commodity cycles."

Och som sagt, bolag som Volvo och Caterpiller är inte att leka med... Utvecklingen visar också att man är mycket konjunkturkänsliga. Finanskrisen slog hårt mot bolaget. 

Sammanfattningsvis. Ett bolag som inte lever upp till allt jag önskar, men ett bolag med med stora världen, starka produkter, och med ett positivt momentum på senare tid. Till stabiliteten kan också läggas att man delar ut sedan några år tillbaka, och ger en direktavkastning på runt 5 % trots att man bara delar ut en bråkdel av vinsten. Såklart tack vare den extremt låga värderingen. Lite sökning på bolaget ger för övrigt träffar på fler som gör samma analys som jag: det här bolaget är kraftigt undervärderat. 

Tilläggas bör att det för ett par veckor sedan kom ett pressmeddelande om att man förhandlar om att bredda ägandet i ett av dotterbolagen, riktat mot svarta. Det här verkar vara något som ger fördelar på hemmamarknaden, och är en del i landets ambition att minska de skillnaderna som lever kvar efter apartheid. Dock varnar man ägarna för att handla med aktien just nu - men är det bra eller dåligt? Inte självklart.

Man slåss med Volvo om att vara bäst på de allra största dumprarna, och man har Deere som storägare. Båda delarna ger någon slags kvalitetsstämpel. Jag kunde inte låta bli, och köpte en post. I Tyskland där den faktiskt också handlas trots sin ringa storlek, och den går att ha i en KF eller ISK.

Vad tror du?