Portföljuppdatering - avveckling och ökningar

Har ambitionen att bli snabbare med att uppdatera på bloggen när jag gör förändringar i portföljen. Men vill heller inte göra det utan att ha kommenterat ändringarna. Sedan senast, och det var tre veckor sedan, har det blivit två större förändringar, en försäljning, och en ökning. Inför löningen har också kassan krympt till knappt 2 %. Ambitionen är 5 % i kassa efter månadens köp.

Sålt Titon. Den lilla tillverkaren av spaltventiler har haft en fin resa på börsen sedan jag köpte i höstas. Samtidigt kan man säga att bolagets utveckling inte varit lika häftig. Efter en ordentligt djupdykning i årsredovisningen är det tydligt att framgångarna ligger mycket tungt i det första halvåret. Inte minst föll marginalen kraftigt halvåret på bolagets viktigaste marknad Sydkorea. Jag får nästan känslan att marknaden inte noterat detta, utan snarast ”upptäckt” bolaget i samband med årsrapporten. Men så redovisas inte heller siffrorna för andra halvåret specifikt. Med de slutsatserna, en uppvärdering från p/e 8 till 13 sedan jag köpte, och en vinst på +55 % inkl utdelning, valde jag att kliva av.

Ökat i Gruma. Har en tid funderat på att öka i det mexikanska majsmjöls- och majsbrödsbolaget Gruma, som tappat en del på börsen på senare tid. Lite oförtjänt tycker jag, och inte omöjligt drabbas man av att man är ett mexikanskt bolag med betydande verksamhet i USA. Bolaget är ingen raket, men med en fin lönsamhet (ROE över 25 % trots rimlig skuldsäting), och en stark marknadsposition (inte minst som dominant inom majsmjöl i Mexiko och USA), ser jag den som en del av en stabil bottenplatta i portföljen. Och det finns fler som tror på bolaget och ser det som undervärderat. Den länkade artikeln på seeking alpha visar också på potential.

Utöver de två större förändringarna har jag ökat i krossaren Vitreous Glass, som jag skrev om för ett par veckor sedan, och svagt i tegeltillverkaren Brampton Brick. 

Vad tittar jag på nu? Håller på att ta mig igenom selektiva delar av Londonbörsen, och har så här långt hittat ett bolag jag tror är värt att skriva om. Annars funderar jag på att öka i Bank Rakyat, som krupit under ”4 %-spärren” i takt med att portföljen tillförts mer kapital. Samtidigt ser kursen attraktiv ut. Sedan behöver Brampton Brick och StellaJones ytterligare påfyllning om de ska klara 4 %.

Vad säger du om portföljen?

Inga svenska aktier i portföljen

Det är snart ett år sedan mina två sista svenska aktier lämnade portföljen, Atlas Copco och Cloetta. Jag har sedan tittat några gånger på svenska bolag, men varje gång landat i: det finns bättre alternativ! Det här har inget att göra med hur mycket jag tror på eller inte tror på Sverige - och när jag läser bloggar och följer twitter blir jag övertygad om att jag har en betydligt mer positiv syn på Sverige än de flesta aktiebloggare - nej det handlar i grunden om att jag vill ha de bästa

bolagen i portföljen. Och jag vill sprida risker.

Det finns flera anledningar till att titta utanför Sverige när man investerar i aktier: 

Demografi. Även om Sverige inte sticker ut negativt (utan snarare tvärtom) är det inte här befolkningstillväxt och växande medelklass finns. Med lite olika tidsperspektiv är det i Asien och Afrika det händer saker. (Jag skrev för ett år sedan ett inlägg med rubriken: Asien för oss, Afrika för våra barn, och det är ungefär så det ligger till tidsmässigt). Och om man som jag gillar ocykliska konsumentbolag blir just detta särskilt viktigt. Även om det är fina bolag jag letar efter blir det mycket enklare att växa om man finns på en marknad som växer, och inte tvärtom. 

Dyrt. Jag ska inte ge mig på att jämföra Stockholmsbörsens värdering med andra börsers. Eftersom tyngdpunkten mellan olika branscher varierar stort blir en sådan jämförelse som att jämföra äpplen och päron. Men varje gång jag tittat på ett svenskt bolag de senaste året har jag som sagt hittat ett utländskt alternativ som varit mer attraktivt. 

Liten spelplan, få bolag under radarn Stockholmsbörsen är med internationella mått liten, och även om man kan komma åt en del tillväxtmarknader genom svenska bolag är spelplanen mycket begränsad. Genom att titta brett på de börser som finns tillgängliga från Sverige öppnar sig helt nya möjligheter. Att nå utvecklingen i fler länder, att hitta bolag under radarn.

Så om man får reflektera:Varför ska jag köpa ICA eller Axfood när jag kan köpa den Sydafrikanska och snabbväxande motsvarigheten Shoprite, som i alla fall tidigare inte varit dyrare? Eller för att spetsa till det, Ericsson eller Fingerprint när jag kan fånga samma trender men med betydligt lägre (teknik)risk i Singaporebaserade Micro Mechanics som tillverkar verktyg till halvledarindustrin? 

Och om jag får spinna vidare, vad här hemma kunde matcha det kanadensiska vinbolaget Andrew Peller när jag plockade in den vid p/e 12 för ett par år sedan?  Eller den ovanligt lönsamma äppelodlaren mm Scales till samma värdering för ett år sedan? Nu har både bolagen kraftigt uppvärderats, men jag skulle vilja påstå att den här typen av bolag under radarn inte existerar på Stockholmsbörsen (motbevisa mig gärna!) Och det finns en rad exempel bara i min portfölj på att de går att hitta ute i världen. 

Riskspridning. Sist men inte minst: Sverige är ett litet land. Här har jag mitt jobb, jag har investerat i en villa, och min allmänna pension kommer bl a att avgöras av hur bra det går för det här landet. Varför ska jag också placera mitt privata sparande i svenska aktier? 

Phantas visade för en tid sedan i ett mycket intressant blogginlägg att man runt om i världen dras till sin lokala börs. Ja man tycker väl att man lättare kan följa och förstå sådant som händer på hemmaplan. Men jag vill påstå att det är betydligt mer komplext än så. Vilken information företagen ger eller inte ger,  är det som verkligen har betydelse. Vad har jag t ex för nytta av att HM är svenskt när man inte vill tala om hur jämförbara butiker utvecklas? Eller Kopparbergs när man inte berättar hur mycket man säljer på den viktiga brittiska marknaden?

Läser man engelska och behärskar internet, så är det inte det geografiska avståndet som avgör tillgången till information. Med en transparent företagsledning, informationsrika rapporter, och en viss lokal nyhetsbevakning av bolaget/branschen, kan ett företag i Singapore eller Nya Zeeland vara minst lika lätt att följa och analysera som ett svenskt bolag. 

Visst tar jag en viss valutarisk, men är jag långsiktig känner jag mig ändå trygg. Jag tror helt enkelt inte att SEK är någon ny schweizerfranc...

Jag vill ha rätt bolag i portföljen. Bolag med tillväxtpotential, stora konkurrensfördelar, ett starkt kassaflöde och en låg skuldsättning. Om de bolagen finns i Sverige investerar jag här. Men inte för att de är svenska, utan därför att de i så fall är bäst. 

Gotlandsbolaget

Förra veckan skrev jag om att  jag inte har några svenska aktier i portföljen. Och så är det. Men ett bolag gör mig intresserad; Gotlandsbolaget. Bolaget som med 10 års uppehåll på 1980- och 90-talens praktiken haft monopol på båttrafiken till ön. Inte så exotiskt men svårhandlat som nog bidrar till en 

Vad gör mig intresserad?

Nästan monopol. Efter att man kom tillbaka 1997 förändrade man spelreglerna för kommande upphandlingar genom att skaffa sig nya och snabbare färjor som kortade restiden från cirka 5 timmar till 3,5. I praktiken har då kunnat konkurrera eftersom med de snabba och stora båtarna,  och resenärerna skulle gå i taket om restiden förlängs till vad som gällde i gamla tider.  Det här har givit bolaget två nya perioder 2007-2017 och nu senast till 2027. Under årens lopp har flera bolag utmanat, men det har alltid slutat med att Gotlandsbolaget efter något år står ensam kvar. En del i det hela är också att

Förmånligt avtal som betalar båtarna. Genom att staten i praktiken inte haft alternatic till gotlandsbolaget, har villkoren också blivit mycket förmånliga. En inte oväsentlig del är att statsbidraget bygger på att båtarna skrivs av på bara 10 år. Tittar man på andra bolag handlar det vanligtvis om 15-25 år för snabbfärjor och 25-35 år för konventionella färjor. Gotlandsbolagets två större färjor skulle kunna beskrivas som något slags mellanting. Men redan 15-25 är skulle förändra kalkylen dramatiskt. Kort sagt, företagets upplägg innebär att skattebetalarna subventionerar båtarna som efter 10 år kan säljas för långt mycket mer än skrotvärde. Och nu är åter nya båtar på gång, ja ni är med... Och de båtar som köptes i början på 2000-talet lär väl säljas?

Låg värdering, starka finanser. Värderingen är riktigt fin. Bolaget handlas till 80-85 % av bokfört värde (p/b) och till p/e 10-11, räknat på löpande helår. Och jag har aldrig sett ett rederi med så här stark balansräkning. Kassaflödet är religion för ägarfamiljens överhuvud som talar om att det är förklaringen till att bolaget överlevt.

Vad för mig att tveka?

Svåröverblickbar. Bolaget är inte helt lätt att följa i alla delar. Båtar ägs av bolaget och hyrs ut till dotterbolag, och det finns dotterbolag på Bahamas. Det är i princip omöjlig att se hur mycket man egentligen tjänar på gotlandstrafiken. Dessutom hyr man ut båtar. Man är heller inte så där värst transparenta, och det är nog för övrigt en del av affärsidén. 

Ägarbilden. Ägarfamiljen Nilsson kontrollerar mer än hälften av rösterna, och i praktiken verkar det vara 90-åriga överhuvudet och tidigare vd:n och ordföranden som fortfarande håller i trådarna. T ex klev han åter in i styrelsen 2012 för att kunna vara med och förhandla fram det nya och nu gällande avtalet med staten. Men vad händer sedan? Kommer tre syskon att kunna styra bolaget med samma tydlighet och innovativa förmåga?

Vitreous Glass - svårslagen högutdelare som snittar 10 % i direktavkastning

Tråkiga företag, under radarn, ja där kan man göra fynd. Vad sägs om krossat glas för att tillverka glasfiberull?

Det är där kanadensiska Vitreous glass har hittat sin nisch. En riktig solskenshisoria (mycket bra länk!) kan man sammanfatta, där företaget 1992 tog initiativet till att starta glasåtervinning i Alberta. Företaget tar emot glas från framför allt Alberta Liquor depot (Albertas systembolag) där man har ensamrätt till leveranserna, mot att man alltid tar emot oberoende av vilket behov man har. Glaset tvättas och krossas, och säljs sedan till tre olika producenter av glasfiberull. Tunga transporter innebär att transportkostnaderna i förhållandet till värdet blir höga, vilket gör att långväga aktörer inte kan konkurrera. Ett lokalt monopol kan man alltså säga. 

Fantastisk lönsamhet. Vitreous har en fantastisk lönsamhet, för närvarande, och de fyra senaste åren ett ROE på runt 40-45 % och innan dess kring 20-25 %. Och så ser det ut trots att man är skuldfria, och trots att vd tar en ordentlig del i vinstdelning. Lönsamheten påverkas starkt av hur stort lager man behöver hålla, och skuttet i ROE har den förklaringen i kombination med ökad omsättning från 2014. Omsättningen svänger lite från kvartal till kvartal, men visar ingen trend, och har stigit på sistone, med en fin rapport för ett par veckor sedan. 

Fantastisk utdelning. Större delen av kassaflödet delas ut, och de senaste 5 åren har direktavkastningen varit 7-13 % eller i snitt 10 %, och 9 % 2017. Det luriga är dock att företaget gör all utdelning som ”special dividend” (extrautdelning), vilket gör att utdelningsnivån inte fångas av screeners eller i sammanställningar. Det krävs alltså att man inte  är utdelningsjägare för att man ska hitta bolaget!

Stabilt ägande. Grundaren tillika VD:n sitter stabilt på 40-45 % av innehavet tillsammans med sin fru. Han verkar tro på sitt bolag helt enkelt. 

Svagheter och risker. Det här är en ren sedelpress, men man växer som sagt inte, vilket i mina ögon är en stor svaghet. En risk ligger såklart i att man är beroende av glasleveranser, och vad händer om användningen av glas som förpackningsmaterial minskar? Vin i PET-flaskor ser ut att utmana glaset, och öl/spritjätten Diageo verkar t ex på gång att helt lägga av med glasflaskorna. På senare tid är det också glasleveranserna som begränsat försäljningen. Men då befinner sig också Kanada i en byggboom där behovet av glasfiberull är stort. Där ligger också en annan risk, efterfrågan påverkas av hur snabbt hjulen i byggindustrin snurrar. Och sist, men inte minst, få och stora leverantörer och kunder är inte något jag uppskattar.

Jag är inte ute efter högutdelare, och jag vill att mina bolag växer. Jag skulle helst sett att kassaflödet i viss utsträckning använts till att expandera. Men om det nu inte är möjligt, så är det ju trots allt en fantastisk sedelpress. Mycket jag gillar, och inte minst, det är enkelt och ett riktig riktigt tråkigt lokalt monopol. Och man klarade dessutom finanskrisen helt opåverkade. Så, kunde inte motstå frestelsen, och jag har alltså som kunde läsas förra veckan plockat in bolaget i portföljen, till p/e 11-12. 

Vad säger du om krossat glas?

Disclaimer: aktier kan alltid sjunka i värde, och den fina historiken i bolaget är ingen garanti för framtiden.

Portföljuppdatering - Peller ut, asiatisk turism och högutdelare in

Tiden rusar och har inte uppdaterat om portföljen sedan i januari. Och en hel del har hänt. Tyvärr innebär det också att kassan har krympt, till bara drygt 3 %, men min tanke är den med nytt kapital ska växa till åtminstone 5 %.

Sålt Peller, köpt hemlighet. I december minskade jag i Andrew Peller, och i januari släppte jag innehavet helt och hållet. Med drygt 2 år i portföljen var det ett av mina äldsta innehav (slaget bara av HDFC Bank, med några dagar). Jag har hela hösten tvekat över aktien som dragit iväg väl mycket på förvärv av tre små men dyra vinbolag. Och det har stört mig att köpen gjorts med lånade pengar. Inklusive utdelningar gick jag +80 %. Istället har jag köpt in mig i den kanadensiska högutdelare jag hintade om i den förra portföljuppdateringen. Den förblir dock en hemlighet en stund till. Men jag lovar, den krossar både Peller och de flesta högutdelare!

Köpt turistbolaget Straco. Har köpt in mig i det i Singapore baserade turistbolaget Straco, med anläggningar även i Kina. Phantas har gjort en riktigt bra genomgång av bolaget, som klockrent stämmer mot mina kriterier; ingen nettoskuld, stor kassa, rimlig värdering, fina tillväxtmöjligheter, och inte minst en klok och mycket eftertänksam huvudägare och VD. Det här blev för övrigt det första köp jag gjorde via SEB,  istället för via Avanza. Med ett maxcourtage på knappt hälften hade jag svårt att låta bli.

Småökningar. Har följt min plan att öka i mexikanska Femsa som utvecklas stabilt, men vars kurs nog hålls tillbaka av Donald Trumps fientliga retorik mot landet. Samtidigt har företaget ingen försäljning i USA. Passade för övrigt på att köpa under de turbulenta dagarna i februari. Jag funderar fortfarande på ökning i mexikanska majsbröds/mjöltillverkaren Gruma, som kommit ner på attraktiva nivåer. Jag har annars ökat svagt i StellanJones, som producerar framför allt järnvägsslipers och elstolpar. Här säljer huvudägaren av en större post, vilket tryckt ner kursen en aning. Och så har jag åter ökat svagt i HDFC bank. Framöver blir det ökningar så att (nästan) alla innehav kommer upp över 4 %. 

För många innehav. Just nu finns 18 innehav i portföljen. Det är i alla fall ett par för mycket. Ser dock ingen självklar kandidat att plocka bort. Kanske skulle jag fokusera de kanadensiska. Men vilken ska bort i så fall? 

Vad tittar jag på? Tycker att det är riktigt svårt att hitta bra case just nu. Och dessutom är tiden för tillfället rätt så begränsad. Så räkna inte med så många nya case den närmaste tiden... 

Vad säger du om portföljen?