Mina vinbolag: dags att tänka om?

Vinbolagen Andrew Peller och Concha y Toro har legat stabilt i portföljen, Peller snart 2 år, Concha y Toro ett drygt år. I grunden tror jag starkt på verksamheten, den är ocyklisk, och följer en trend mot mer vindrickande. Båda bolagen har dessutom klara styrkor, Concha y Toro med starka globala varumärken, Andrew Peller med en mycket stark marknadsposition i Kanada. Den senaste tidens utveckling har dock fått mig att tveka över båda innehaven.

Andrew Peller 

Andrew Pellers tillväxt har saktat in de senaste kvartalen, och omsättningen står i princip helt stilla. Den officiella statistiken släpar efter, men företaget skriver själva att vinkonsumtionen 2017 inte stigit i samma takt som de senaste åren.

När Constallation brands 2016 sålde sin kanadensisk vinverksamhet talar mycket för att Andrew Peller fanns med i leken. Konsultkostnader modell större för ett "förvärv som inte slutfördes" kan inte vara så mycket annat. Men man gick inte i mål, och verksamheten köptes av pensionsfonden för Ontarios lärare. Istället har man gått på jakt efter mindre bolag i bördiga Okanagan Valley i Brittish Columbia. Ett område fullt av smågårdar som producerar viner av hög kvalitet, ett område som också förefaller attrahera en växande skara vinturister. Är vinerna i nivå med Andrew Pellers Sandhill, ja då är det bara att hålla med om att det här vinområdet har framtiden för sig (och kanske få systemet att börja fundera på import?).

Andrew Peller presenterade i veckan som gick förvärv av tre mindre vinbolag från området: Black Hills, Gray Monks och Tinhorn Creek. Men prislappen förskräcker, för 25 miljoner kanadadollar mer i omsättning betalar man 95 miljoner CAD. EBITDA för de tre bolagen verkar ligga på i princip samma %-nivå som för Peller själva. Räknar man med att också vinstmarginalen följer den logiken (dvs ca 7 %) handlar det om p/e-tal på i storleken 50. Och är det verkligen en rimlig prislapp? Är tillväxten så god? Framtidsförutsättningarna så fina? Andrew Peller räknar med att på 5 år, och med hjälp av betydande investeringar, höja omsättningen för de tre bolagen från 25 miljoner CAD till 30-35. Och man har samtidigt ambitionen att höja EBITDA från 33 % till närmare 50 %. Men motiverar verkligen dessa siffror den höga prislappen?

Och så här kommenterar vd:

"I know it looks like a mad shopping spree at the last minute but it is anything but that,” said John Peller, CEO of Andrew Peller Ltd.

Nej jag känner mig inte helt övertygad om att det här är en god affär, när man dessutom samtidigt lånar till nästan alltihop. Även om ledningen historiskt visat sig ha haft ett gott omdöme, och även om det finns mark från gammal verksamhet i Vancouver att exploatera/sälja för att minska skuldsättningen, ställer jag mig frågan: är det dags att sälja nu? Eller i alla fall minska? Kanske har jag plockat så mycket som går (ca 50 % i genomsnitt) av det här bolaget, som inhandlades på fina nivåer, och inledningsvis till en billig CAD?

Concha y Toro

Det chilenska vinbolaget har haft en jobbig tid. Företaget har de senaste kvartalen pressats av en stark chilensk peso, och ökade kostnader för inköp av druvor, som en följd av dålig skörd och högra priser. Detta har mötts med höjda priser mot konsumenterna, vilket bidragit till lägre sålda volymer. Dessutom är kassaflödet svagt. Högre lagerhållning bidrog också till att skuldsättningen ökade det senaste kvartalet.

För tredje kvartalet bör en försvagning av peson kunna bidra till förbättrade siffror. Men lyckas man vända även volymerna? Här måste ledningen visa att man har kontroll på läget. Är det dags att minska också här?

2 år med framtidsinvestering i fokus!

Jag har sparat i aktier under många år, med varierande fokus. För två år sedan bestämde jag mig för att satsa lite extra. Så här har det gått, och så här har kortfattat mitt fokus förändrats.

2015: Jag startar min ISK i början av året, och i september-oktober börjar jag att på allvar titta på min strategi. Under resten av 2015 går jag sedan från en helt svensk portfölj, till en portfölj med övervägande utländska innehav. Redan i juli köper jag Northwest Healthcare Properties, och under resten av året fyller jag på med fler utländska innehav, jag köper också mina första ADR: Westpac Bank (Australien), Huaneng Power (Kina), Infosys (Indien), och HDFC Bank (Indien). Det handlar om att sprida riskerna, och att utbudet av företag ökar dramatiskt om man tittar utanför landets gränser. Inledningsvis är det ett tydligt utdelningsfokus, men med HDFC börjar jag på allvar att fokusera på tillväxt.
  

2016: Internationaliseringen fortsätter, och trenden är tydlig: allt mindre utdelningsfokus, allt mer fokus på tillväxt. Jag lägger allt mer tid på analyserna, och fokuserar mycket på kassaflödet. I juli startar jag bloggen, och jag formulerar min första strategi. En tydlig trend under resten av året, om jag tittar på mina blogginlägg, är också att jag mer och mer tittar på företagens konkurrensfördelar. De kvalitativa delarna tar allt mer plats i analyserna.

Flera av de nuvarande innehaven tar plats i portföljen. Under hösten släpper jag helt fokus på hög utdelning, och fokuserar nu fullt på ut på utveckling. Jag håller mig dock fortfarande till ADR under hela året för mina exotiska innehav.

  

 

2017: Jag reviderar min strategi till i princip den nuvarande. I januari gör jag också mina första inköp per telefon, på OTC, indonesiska Bank Rakyat. Ett par månader senare köper jag mina första aktier noterade på en exotisk börs, Unilever Indonesia. Portföljen blir än mer exotisk.

Stora ändringar - och bäst när börsen faller! Stora ändringar som sagt, och den som är kritisk kan tycka att jag inte hållit en tydlig linje. Jag skulle dock vilja påstå att jag behövt den här resan för att hitta min strategi. Och kul att notera, en genomgående trend om man tittar på utvecklingen; det går relativt som bäst när börsen faller. Mina största hopp mot index har jag gjort när börsen darrat, som under början av 2016 när utvecklingen i Kina var i fokus, och nu under sommaren när Stockholmsbörsen fallit. Min defensiva strategi, och att jag i stora delar investerar i relativt lågt värderade bolag, tror jag är en förklaring. 

Och framöver? Jag tror att jag hittat min strategi, och tanken är att den ska ligga stabil. Min tanke är också att förändringarna av innehav framöver kommer att bli färre, men jag kommer att fortsätta pröva innehav mot alternativ som jag tror har större potential.

Vad säger du, har jag gått åt rätt eller fel håll? Hur ser din resa ut?

Turistboom: Australien och Nya Zeeland

En röd tråd genom den här vårens inlägg och köp har varit: fånga Asiens medelklass! En medelklass, hur den nu definieras, som växer både till storlek och köpkraft. En medelklass som såklart ska turista, och det är ingen tvekan om att Australien och Nya Zeeland är favoritmålen. Ländernas turistindustrier har formligen exploderat på senare år. Det handlar i första hand om kinesiska turister, men även turisterna från länder som Indonesien och Indien har ökat, om än från mycket låga nivåer. Samtidigt har antalet europeiska turister stagnerat, och de japanska blivit färre.

Hur ska man då investera om man vill fånga den här trenden?

Jag har tittat på en handfull spår: husbilar, båtresor, hotell/resorts, äventyrsturism, och flygplatser. Alla har sina svaga och starka sidor.

Husbilar. Camping är hett i väst, det är bara att titta på företag som Thor Industries, CanaDream, och Kabe för att inse det. Men att det är en trend just i väst blir väldigt tydligt när man tittar på campingturismen i Australien. Husbilsuthyraren Apollo redovisar bara ett par procent kinesiska kunder, och även om antalet växer så förefaller inte andelen campingturister att öka. Men det kanske ändå ska ses som en trend? Även i USA ser det ut som att det blir fler kinesiska campingturister, i alla fall på västkusten, och i alla fall om man ska tro frekvensen av artiklar på temat.

Här finns det två alternativ om man vill investera; australiensiska Apollo och nya zeeländska Tourism Holdings. Apollo har en något större marknadsandel i Australien än Tourism (drygt 1/3), som dock dominerar Nya Zeeland där Apollo är små. Båda jobbar sig samtidigt in sig i Nordamerika, Tourism genom förvärv av El monte, nr 2 i USA med drygt 1/4 av marknaden. Apollo genom förvärv av välkända CanaDream, en av tre jämnstora aktörer som dominerar Kanada. Båda ser prisvärda ut, men har expanderat väl mycket genom ökad skuldsättning.

Båttrafik: Sealink som Gustavs aktieblogg skriver om idag. Företaget har vuxit ur ett förmånligt avtal för färjeförbindelse till turistön Kangaroo Island i södra Australien. På senare år har man expanderat både genom fler avtal med landets myndigheter, och genom kommersiell turisttrafik som i Sydney och Perth. Företaget ser ut att vara välpositionerat för att fånga de växande turistströmmarna. Det ser lite ut som en attraktiv kombination av innovativa Gotlandsbolaget (destination Gotland) och Strömma, som dominerar den kommersiella skärgårdstrafiken i bl a Stocholm. 

Mantra. Nästa största hotelloperatör i landet. Tittar man på vilka boende turisterna söker sig till, så är det i första hand hotell. Men konkurrensen är också hög, vilket syns i lönsamheten.

Skydive the beach. Fallskärmshoppning helt enkelt, med åtminstone 75 % av marknaden i Australien, och med en växande verksamhet  i Nya Zeeland. Redan det första förvärvet gav en marknadsandel på 33 %.  Företaget har vuxit snabbt genom ett antal förvärv, och har på senare tid också breddat med annan äventyrsturism. Kineserna verkar för övrigt älska att hoppa fallskärm. Lönsamheten är inte fantastisk, och jag tänker att någon dödsolycka skulle kunna göra livet surt för företaget? Eller är det något man förväntar sig händer då och då? Priset ja, runt p/e 30. Ett alternativ kan vara Indoor Skydive, men de har ännu inte redovisat positivt resultat

Flygplatser. Här har man att välja på Sydneys och Aucklands flygplatser. Båda växer fint, men gör också stora investeringar vilket syns tydligt i balansräkningarna. Skuldsättningen är brutalt hög för båda, framför allt för Sydney. Lönsamheten är inte heller fantastisk, och prislapparna är höga.

Är man nyfiken på turism riktad mot en allt mer välmående asiatisk medelklass, är också singaporebaserade Straco intressant, med verksamhet även i Kina, där man bland annat har ett stort akvarie i Shanghai. Vid en snabbtitt ser det genomgående stabilt och prisvärt ut. Tack Gustav för tipset!

Vad köper jag? Jag har köpt in mig i Sealink sedan en tid, men även äventyrsturismen (Skydive the beach) och husbilarna ser intressanta ut. Båda har fin potential mot asiatiska turister. Hotell går bort på för hög konkurrens och låg lönsamhet, flygplatserna på mina hållbarhetskriterier (ja lite motsägelsefullt kanske, turisterna flyger ju till Australien...), och hög skuldsättning. Utesluter inte att ett till turistbolag kan få plats, men vilket ser mest intressant ut? Eller ska man kanske gräva lite mer i Straco?