Exotisk öl på Parisbörsen: Les Brasseries du Cameroun - jakten på Afrika del II

Kamerun är nog för oss svenskar mest av allt fotboll; VM 1994 på vägen mot bronset, och Arne Hegerfors groda om en trött avbytarbänk. Bakom fotbollen finns ett land i Västafrika med drygt 20 miljoner invånare, med en historia som koloni under först Tyskland, sedan under Frankrike, men med vissa brittiska områden i väster som anslöts vid självständigheten. Det här förklarar varför landet har både franska och engelska som officiella språk, och att både katolicism och protestantism gjort avtryck. Dessutom är ca 20 % muslimer, boende i norra delarna. Till det kan läggas att ca 280 språk talas i landet.

Landet ser ut att ha goda förutsättningar och ambitioner (mycket bra länk!). Med investeringar i infrastruktur, och ett mycket bra klimat för jordbruk, förefaller landet vara ett av de mer intressanta i västra/centrala Afrika. Mer än hälften av alla pågående stora infrastrukturprojekt i Centralafrika just nu sker i Kamerun (!), och det handlar om både vägar och energiförsörjning. Investeringarna i infrastruktur är för övrigt något man får beröm för av IMF, som också konstaterar att landets tillväxt på 4-5 % stiger de närmaste åren. Samtidigt är Kamerun ett land som liksom den stora grannen Nigeria är mycket oljeberoende. En fjärdedel av landets statsbudget finansieras med inkomster från olja.

Liksom många länder i Afrika växer befolkningen mycket snabbt, och det är som ålderspyramiden visar en riktigt ung befolkning; drygt 40 % är under 15 år. Enligt FN:s beräkningar kommer befolkningen att i princip att ha fördubblats på 30 år till runt 45 miljoner.

Politiskt kan Kamerun knappasts sägas vara någon demokrati, den 85-årige presidenten Paul Biyas parti vinner val efter val utan verkligt motstånd och totaldominerar parlamentet. 2018 är det åter presidentval och presidenten förväntas åter vinna. Kamerun är annars ett land som uppvisat en fredlig historia, och som varit förskonat från inbördeskrig. Men på senare tid har spänningarna och protesterna i framför allt de engelskspråkiga delarna tilltagit. Dessutom har man islamistgruppen Boku Haram (i de norra delarna), och en ansträngd flyktingsituation i söder mot Centralafrikanska republiken. Detta och det låga oljepriset har gjort att statsbudgeten är ansträngd. Regeringen har därför tvingats till att både höja skatter och införa nya. Kan det vara början på slutet för regimen?

Sist men inte minst, Kamerun är ett land som gillar öl, något som förstås västerlandet (Frankrike) tjänat fina pengar på, framför genom Les Brasseries du Cameroun. Ett bryggeriföretag kort och gott, ägt av franska Castel, med Heineken som liten minoritetsägare, som producerar både öl, läsk (bl a licens för Coca Cola) och vatten på flaska. Finanserna ser helt ok ut, men är inte fantastiska, värderingen (p/e runt 30) är inte låg efter att vinsten fallit under ett par år. Informationen om bolaget får man mestadels på franska, men också genom en månatlig finanstidning på engelska som gratis kan laddas ner. Redovisningen kommer årsvis.

Varför blev jag intresserad?

Förutom att landet i mina ögon är ett av de mest intressanta i centrala och västra Afrika, är det två saker som gör mig intresserad av Les Brasseries du Cameroun:

Marknadsdominant. Företaget dominerar stort inom både öl och läsk. Inom det förstnämnda har man sådär 75 % av marknaden i, inom läsk runt 65-70 %. Inom ölproduktioen är man mer än fem gånger så stor som närmaste konkurrenten brittiska Diageo. Allt ackompanjerat av en massiv inhemsk produktion. Marknadsdominansen är svårslagen.

En turn around att vänta? Ambitionerna att växa finns där, med en treårsplan där man bland annat investerar i ny produktion (bland annat i PET-flaskor för läsk som verkar ha ekonomiska fördelar), och utvecklad logistik, satsar man på att åter öka marknadsandelarna. Företaget som i samband med skattehöjningen inledningsvis tappade i konkurrenskraft, förefaller ha återtagit initiativet, och inom läskförsäljningen verkar man redan ha återtagit marknadsandel. Dessutom har en ny vd med lång erfarenhet inom Castel-koncernen tagit över.  

Och var finns riskerna?

Ökad konkurrens. Det finns dock en del som talar emot företaget, på senare år har konkurrensen ökat inom alla segmenten bl a från Diageo, dock från en position av total dominans. Inom öl från över 80 % så sent som 2014, inom läsk från drygt 90 % 2011. Inom flaskvatten där konkurrensen är riktig tuff har man t o m tappat förstaplatsen.

Politiska risker. De politiska riskerna finns såklart också där; inte minst Boku Haram, oroligheterna i de engelskspråkiga provinserna, och krig i närområdet som skapar flyktingströmmar. Korruptionen är dessutom relativt hög, och i samma storleksordning som i länder som Nigeria och Kenya. Ett regimskifte skulle säkerligen göra landet gott, men vad händer om presidenten inte accepterar en förlust? Och hur reagerar folket om det blir uppenbart att han vunnit pga ett tydligt riggat val?

Råvaruberoende ekonomi. Landets ekonomi är mycket råvaruberoende, och förutom oljepriset påverkas man av världsmarknadspriserna på råvaror som kaffe och kakao. 

Minskad ölkonsumtion. Självfallet finns en risk för att ölkonsumtionen minskar,  pga till exempel nya skatter, för att förbättra folkhälsan och/eller stärka de knackiga statliga finanserna.

Har köpt

Trots riskerna tycker jag att det här ser intressant ut. En positiv utveckling för landet, och en riktigt ung och snabbt växande befolkning, skapar förutsättningar för en stabilt växande marknad. Och företaget dominerar en bransch som bör skörda frukterna. Konkurrensfördelarna bör finnas där även fortsatt, med bl a en massiv lokal produktion.

Som jag skrev redan i mitt afrikainlägg har köpt på mig en post, ca 4 % på Parisbörsen. En fin sak är att den går att ha i en KF eller ISK. Inte dumt alls tycker jag!

Vad säger du, är öl i Kamerun något att ha?