söndag 6 augusti 2017

Steamships Trading Co - dominerar världens mest exotiska land?

 
Vilket är världens mest exotiska land? Ja det är såklart upp till betraktaren. Men Papua Nya Guinea lär ligga bra till. Landet med runt 8 miljoner invånare (på nästan exakt Sveriges yta) delar ön Nya Guinea med Indonesien, och kan lätt sägas vara bland de mest svårtillgängliga länder man kan tänka sig. En överväldigande majoritet av invånarna lever i mestadels svårtillgängliga bergs- och kustområden, ofta helt utan vägar. Landet har också en enorm kulturell och etnisk mångfald, med ett tusental folkgrupper och nästan lika många språk, trots den lilla befolkningen.

Landet borde dock ha fantastiska möjligheter. Naturresurserna är enorma, med stora tillgångar av både ädla metaller och olja/gas. Dessutom borde klimat och natur kunna göra landet till en populär turistdestination. Men mycket har dock gått fel för sedan man blev självständiga från Australien 1975. Inte minst brottas man med de dåliga kommunikationerna.

Här finns bolaget Steamships Trading Co med en nästan 100-årig historia. De första åren är en fascinerande och läsvärd historia om en pensionerad sjökapten som efter ett par missöden började bedriva handel i området. Företaget har sedan blivit något av ett med landet, och har över åren bedrivit verksamhet i inom alla tänkbara områden. Man handlas (sporadiskt) i Australien, men har det brittiska (onoterade) konglomeratet Swire som tydlig majoritetsägare.

På senare tid har man konsoliderat till tre verksamhetsområden:

Transport/logistik. Står för nästan halva företagets omsättning, men bara 1/5 av rörelseresultatet. Sammantaget är man landets ledande aktör inom området med fartygstransporter till ett stort antal godshamnar i landet, hamndrift (lastning mfl hamntjänster, se Logistec!), bogserbåtar, lastbilstransporter mm. Resultatet har de senaste året drabbats negativt av lägre råvarupriser, och man har också avvecklat sin internationella lastbåtsverksamhet som bedrevs med ett par fartyg.

Basvaror står för ungefär 15 % av omsättningen och är den klart mest lönsamma verksamheten. Här finns framför allt landets enda glasstillverkning, som man satsar stort på, men också produktion av matolja, snacks, vatten på flaska, och ett hälftenägande i Colgate Palmolives lokala dotterbolag. En vad som förefaller mindre lönsam produktion av alkoholdrycker är under avveckling.

Hotell/fastigheter står för ungefär 1/3 av omsättningen, och är en verksamhetsgren där man uppenbart satsar. Här finns sju hotell som gör företaget till landets största aktör (!), och fastighetsutveckling/uthyrning i centrala delar av huvudstaden Port Moresby. Med den satsningen har man också ha fått fart på stadens restaurangutbudet, som tidigare verkar ha varit helt obefintligt. 

Vad är det då som ger potential?

Positiv demografi, och landet elektrifieras. Papua Nya Guinea är ett land som växer snabbt, på 50 år kommer befolkningen att fördubblas. Samtidigt investerar regeringen stort i att elektrifiera landet där bara 20 % idag har tillgång till el. Enligt regeringens plan ska den siffran vara 70 % redan 2030. Steamships uttrycker att potentialen är stor, och bedömer att konsumtionen kommer att öka kraftigt när landet elektrifieras.

Turismen, och en positiv utveckling. Klimatet, naturen, orörda korallrev osv ger unika förutsättningar. Landets regering har börjat inse detta, och man har och sjösatt en plan för att öka antalet turister som ändå inte var fler än drygt 50000 förra året (2016). 
Trenden är dock positiv, de senaste åren verkar framför allt fler kryssningsfartyg ha satt kurs mot landet, 2016 ökade antalet kryssningsbesökare med mer än 20 %. Att landet 2018 står som värd för samarbetsorganisationen APEC:s toppmöte  med stats- och regeringschef från länderna kring stilla havet (inkl Kina och USA), kommer också sätta landet på kartan. 

Turismen kan både direkt och indirekt gynna företaget. Fler turister konsumerar glass och vatten, och bor kanske på hotellen. En ekonomi som inte är lika beroende av naturresurser blir också mindre konjunkturkänslig, och kan bidra till ökad stabilitet och konsumtion. Här är verksamheten inom baskonsumtion riktigt intressant, och samarbetet med Colgate Palmolive gör mig extra intresserad. Det luktar Unilever Indonesia lång väg! 

Lång historia, och starka positioner. Företaget har en 100-årig historia i landet, och lär kunna marknaden bättre än någon annan västerländsk aktör. En del av framgången verkar handla om att man använder lokal arbetskraft, och bidrar till att utveckla de lokala samhällena. Man har också mycket starka marknadspositioner, och som dominerande aktör inom logistiken kan man dra fördelar även på andra områden. 

 
 
Finanser och utveckling. De senaste årens tuffa ekonomiska förutsättningar med framför allt låga råvarupriser har slagit hårt mot företaget. Omsättningen har sedan 2013 sjunkit med runt 11-12 % (justerat för försäljning av verksamhet), och den underliggande vinsten har nästan halverats. Framför allt är det transportsegmentet som tappat stort, men även hotell/fastigheter har haft en svag trend. Samtidigt utvecklas livsmedelsdelen positivt, och har gått från förlust till att vara den procentuellt mest lönsamma delen. Kassaflödet har klarat sig förvånansvärt bra, men en del av förlusterna handlar också nedskrivningar av tillgångar.

Riskerna är såklart jättestora. Även om turismen är visar positiva tecken är det långt ifrån säkert att det blir en sådan kraft i utvecklingen att landets ekonomi tar fart på allvar. Man kommer också fortsatt att vara beroende av naturresurserna, som lär ge en skumpig resa som följer världsmarknadspriserna. Naturresurserna kan också fungera som bränsle för etniska konflikter, som den i Bougainville i början av 1990-talet, en konflikt som fått sin fortsättning i en folkomröstning om självständighet om ett par år. Dessutom är landet politiskt instabilt  och förutsättningarna för utländska investeringar knepiga. Inte minst har man en lagstiftning kring mark som komplicerar för utländska företag. Nästan all mark i landet är gemensamt ägd av ursprungsbefolkningen, sk customary land, och i övrigt kan bara staten äga mark. Privata företag kan bara arrendera från staten, vilket sker genom långa arendeavtal. Översyn av det här pågår...

För landet kan säkert det kommande toppmötet vara en fin vitamininjektion, men för Steamships innebär det också att konkurrensen på hotellfronten ökar, när huvudstaden förbereds för toppmötet, och nya hotell byggs. Inte minst får man sitt första Hilton. 

Ett intressant bolag, med stor potential den dag det tar fart. Men också med stora risker. Priset på p/e 19 kan jag acceptera, att handeln är liten tror jag går att hantera, men man uppfyller på flera punkter inte mina kriterier: historiken är svajig, verksamheten cyklisk och råvaruberoende. Funderar dock på en liten post tillsammans med spisplattorna "utanför portföljen". Vad säger du, är jag för exotisk nu?

4 kommentarer:

  1. Rent krasst har stora råvarutillgångar en tendens att locka till sig stora problem. Beroende på hur man definierar data är det inte helt säkert att "the Paradox of plenty" existerar men Papau Nya Guinea har åtminstone på ytan förutsättningarna för att utvecklas klassiskt fall där en liten grupp oligarker lägger beslag på resurserna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, så är det med naturresurser, och därför jag brukar undvika. "The paradox of plenty" har nog varit ett faktum här länge, men frågan är om man med en bredare utveckling (t ex turism) kan bredda och ta sig ur?

      Radera
  2. Ett bolag med potential, men också risker. Du har säkert ett fint strukturellt case där landet kan rida på en turistvåg och långsamt bli rikare och rikare. Allt startar från en låg nivå men potentialen finns där. Tyvärr finns väl också risken att det aldrig riktigt lyfter och jag tror en "spisplattenivå" kan vara rätt för att inte bränna sig.

    Som en del av en korg spännande småbolag tror jag de platsar. Föredrar tejpbolaget (Ekadharma) eftersom deras historik och värdering är bättre. Men det här är ett spännande bolag och monopolställning samt extremt tunn handel i aktien kan ge en fin hävstång om det väl lyfter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det, risken för att det inte lyfter är den största faran.

      Haha, ja men spisplattorna är ju riskfria i den meningen att de inte tar eld :-) Skämt åsido, men plats som "bubblare" tror jag kan vara rätt.

      Ekadharma är nog i många stycken lägre risk, där är det väl bristen på information om tejpbröderna och deras framtidsplaner som är den största osäkerheten. Steamships har en fördel i noteringen i Australien kan jag tycka, och man har förvånansvärt fylliga rapporter.

      Radera